rockad

ridå. lamporna tänds. det ligger popcorn och blattnar i heltäckningsmattan. det är svart och det stormar i ögonen. vi ramlar hem under varsin himmel. och allteftersom ljuset kvävs av mörkret väller du ut över horisonten. ridå.

om allt som är intensivt skulle gå över skulle det antyda att varje person fick varsin dos: att tiden och härligheten och besvärligheten berodde av varandra och att mer lycka gånger mindre tid är lika med mindre lycka gånger mer tid. ett mer och ett mindre. det är att rosa ödet.
men gör man mer så får man mer så minns man mer: logiken.

allt blir bara någonting annat. varsitt skälvande och eget bevåg. egna bryderier och singular. det är att gissa sig genom livet att leva som man känner. det är inte så noga när man ingenting vet och det är ingen vits att konservera imperfektet. allt bara blir.

lilla plutt.

dårar

jag känner en: hon sviker bara sig.

och du: idiot idiot idiot. idiot.
du slår din fru: du ska aldrig göra det igen. och jag, jag överreagerar, det är väl inte så farligt, det var nio år sen: du ska ändå aldrig göra det igen. du slår din fru: jag slår mig fri. för jag är fan inte magdalena graaf, och jag har ju läst liza marklund. jag har ju köpt din julklapp, den ska jag skicka till dig på julen. men du din idiot får drunkna i nån annans plattityder.

min mamma säger att man inte kan vara i sånt. och hon säger att man måste vara sig själv närmast.

det är tusen fel på mig: men jag är oantastlig och det är nåt fel på dig: men du får inte strypa mig med sånt. det får ingen: jag får mig. du kan inte snärja mig eller hota mig. jag är min.

allt minns man. jag minns allt och jag minns dig.