torsdag 27 november 2008

reson rimmar nästan inte på nåt

frida skrev ett briljant inlägg om nakenhet: man är alltid naken, minst.
jag ger mig själv till vem som helst som är exakt som jag vill. du får några dar. en topp och en dal. sen blir det drama och ridå, lamporna släcks, popcorn och fortsatta klichéer.

min huvudregel (källa: wiger, larsson): man får ha vilket förhållande man vill, bara man gör som man tycker själv. jag kan inte recitera korrekt men jag är ganska belåten för trots är centralt i min livsbetraktelse. trots föds ur diktatoriska, gamla skitregler och blommar ut till nåt postpubertalt och knallrött.

trots betyder enligt norstedts: i motsats till vad man kunde vänta sig med hänsyn till de omständigheter som framgår av sammanhanget. det var prepositionen trots alltså. för att vara en sån som är pretentiös och smartskrytig var felsteget en gnutta lustigt. så: trotsa, verbet: vägra att foga sig efter någon. ser man någon som ett negativt definierat pronomen (som alltså syftar till att utesluta samtliga och innefatta ingen (motsatsvis)) känns det skitdumt.

såvida någon emellertid avser någon särskild är det realism eller iallafall självständighet. betydelsen av att foga (sig) är: att anpassa sig. lite grann av godo. om anpassningen endast avser ett visst bestämt objekt (företrädesvis en person) fungerar frasen utpekande vilket medför ett naturligt antagande om att man anpassar sig till resten. okej. jag anpassar mig till resten: jag är minsann ingen dumper.

inte nåt sval

jag vet han har bestämt att det är enklast så
men jag vet ingenting om hur man gör ändå
och jag har alltid trott att jag kan fatta allt
men att fatta det, är bara självnochalans
och sen sitter jag här och nödrimmar
som per gessle eller hannah graaf
och så tänker jag alla är ensamma
för att ingen riktigt förstår nån
och det gör detsamma
för ensam är bara själv
och jag har inga hemligheter
för jag tror att då landar man mjukt
och det kan jag tro, det är en sak att tro
man sätter ena foten framför den andra
och svänger ihop vad som helst
man kan ljuga, bedra, älska allt man kan
för man är själv ändå
och det var jag som vann

idag blev jag väckt av telefonen.

och det blir sommar nästa år och jag kan sjunka med flit för jag kan alla knep. det är ju november och så stökigt här. jag vill åt alla håll på samma gång och jag vill sova ensam varje natt men mest vill jag vinna vad som helst: och lite drama. tack.