ditt hår flyter över hela kudden

man kan börja med nåt om mörkret och november.

jag känner en vidunderlig som berättade om när hon skulle titta på stjärnorna samtidigt som hon skulle cykla och som tittade på stjärnorna så mycket att hon körde i diket. då tar man med sig hängivenheten ner i frosten. det är en som vacklar som en staty korroderar i regnet. hon är så stor att hon inte kommer fram.

när man ser på bonde söker fru kan man lätt lista ut vilka kärleks- och samlivsbetraktelser som är klychor. bonde söker fru är inget intellektuellt fyrverkeri. men det finns en. det sprutade ut tårar och det var inte du, det var jag. allt var skithest och ögonen på gruset. man har ju lärt sig, man tittar på oc och fattar att äkta kärlek är att ta på sig skulden. det är också att unna andra glädje. man sitter och gråter, man tänker: inte på sig förstås. man tänker på hur lycklig den andre blir. här är det ingen som spelar martyr. man tänker helt sonika att: här sitter jag och gråter men egentligen är jag glad för någon annan. större saker har väl hittats på.



igår i bilen på väg till axtorpsvägen när det var mörkt och beskt stod en farbror och en hund i ett gathörn på fridhem. han gillar italienska korvar men han köper oftast karré, han gillar också bearnaisesås. han har fortfarande kvar sin oljerock fast den är gammal och han smälter in i mörkret. hans hund kissar på sig själv och han står och väntar. sen följs de åt och han har redan gett upp.