måndag 10 november 2008

rockad

ridå. lamporna tänds. det ligger popcorn och blattnar i heltäckningsmattan. det är svart och det stormar i ögonen. vi ramlar hem under varsin himmel. och allteftersom ljuset kvävs av mörkret väller du ut över horisonten. ridå.

om allt som är intensivt skulle gå över skulle det antyda att varje person fick varsin dos: att tiden och härligheten och besvärligheten berodde av varandra och att mer lycka gånger mindre tid är lika med mindre lycka gånger mer tid. ett mer och ett mindre. det är att rosa ödet.
men gör man mer så får man mer så minns man mer: logiken.

allt blir bara någonting annat. varsitt skälvande och eget bevåg. egna bryderier och singular. det är att gissa sig genom livet att leva som man känner. det är inte så noga när man ingenting vet och det är ingen vits att konservera imperfektet. allt bara blir.

lilla plutt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar