jag har läst stig dagerman. han skriver såhär också:
han ville att hon skulle glömma honom. det ville hon inte göra. hon tyckte inte tillräckligt mycket om honom.
aldrig mer kan den kudden bli ensam
och med ungdomar vet man ju hur det är; de springer ut och tror att de aldrig mer kommer tillbaka. men inne i rummen står de äldre och vet att ganska snart skall de ändå vara tillbaka.
och män är aldrig ensamma. vart de än går släppar de sin man med sig.
och jag rinner ut genom bröstet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar