om jag går ut med hunden flera gånger imorgon kanske han blir kär i mig också

mina föräldrar bor granne med mannen i mitt liv. den var typ kvart i sex när vi blev kära. han hade röd jacka och han pratade med min mamma om hur det var med hennes höft. han är cykelbud och han åker nog snowboard och jag vet att han har världens mjukaste hud. han höll upp dörren för mig fast mamma gjorde det också och så tog jag i honom bakifrån. han skämtade om att han inte hade behövt hålla upp dörren. sen log jag fånigt ganska länge och han pratade snällt och artigt. mamma säger att han inte har någon tjej. och hon tycker också han är fin och det förstår man för jag är ju fallen undan henne. vi tycker om samma.

jag hade statiskt hår och tights men jag tänker att jag såg sportig ut och att han kanske gillar det. jag tänker också att han tyckte jag var fin som bar åt min mamma som har ont. alltså är jag kär nu och det kommer jag nog vara till imorgon minst. han är perfekt och vi kommer få vackra barn och han kommer alltid att vara snäll mot mig. jag tänker också att han inte fattat att vi är kära och att han tycker att jag är min mammas barn med långa ben. jag tänker att han inte tänker på mig. givetvis tänker jag så för ingen blir kär i ett trapphus.

sammanfattningsvis har jag inte sett någon vara så vacker förut och jag tycker så mycket om att han är vuxen och att han bryr sig om min fina mamma. mamma tycker jag ska knacka på och låna socker.

nu är det oktober. imorgon när det är november ångrar jag det här inlägget för det är ju det första. men han måste få mig. jag bryr mig inte om nåt.

egen enfald